Kardemummakaka är också ett väldigt fint substitut för kanelbullar (eller kanske snarare kardemummabullar!) på fikabordet, tycker jag. Den är verkligen superenkel att lyckas med – man blandar bara ihop alla torra ingredienser och rör ner mjölk och rumsvarmt smör, mer eller mindre.

Kardemummasmaken är ju själva själen i den här kakan och därför tycker jag att man kan lägga lite extra krut och armstyrka på den. Har man en mortel är det här, enligt mig, bästa knepet för hur man får riktigt bra kardemummasmak på sina bakverk – oavsett om det är bullar eller kakor eller något annat: Använd hela korn av kardemumma och stöt dem i en mortel. Bara själva doftupplevelsen i köket är värd besväret, kan jag meddela.

Ostkaka. Foto: Josefin Casteryd från boken Sött från förr.

Ostkaka är en mer än en bara kaka där jag kommer ifrån. I Småland är det liksom inte riktigt fest om det inte finns ostkaka. Det är för den delen inte vardag heller. Ostkakan har under min uppväxt funnits med vid alla viktiga tillfällen i livet och är nog den enda kakan i världen som kan få mig att gråta lite av hemlängtan.

Eftersom den förr bakades i ett tennbelagt kopparkärl fanns det en risk att kanterna av kakan förgiftats av ärgad koppar. Ostkakan serverades enligt historien därför alltid från mitten och utåt och den viktigaste personen på kalaset, vilken givetvis var prästen (den här historien utspelar sig trots allt i Småland…), fick ta för sig först.

Ingredienserna kan skilja sig något beroende vem som bakar ostkakan. Och den är ingenting man svänger ihop på en halvtimme. Det är liksom en del av själva charmen. Det här är min mors recept. Ostkakan ska helst serveras med varm sylt och slött vispad grädde.

Har du inte tid med sånt här?

Baka en fuskvariant med keso istället. Men säg för Guds skull inte att du hörde det från mig!