Välj en sida

Sirapsfluff

Sirapsfluff. Gott till allt och inget.

Känner ni till sirapsfluff? Inte? Inte så himla konstigt i så fall, för jag vet inte ens om det heter så. Det är en typ av topping eller frosting som påminner om marshmallow fluff i konsistensen och som smakar kola. Ja, ni märker ju vad som händer här. Man bryr sig inte ett dugg om vad det heter längre. Man vill bara äta det.

Precis som med annan fluff (marshmallow fluff alltså) går sirapsfluffen att använda på en massa olika sätt. Man kan ha den på kakor (på bilden ovan ser vi den på en härlig nötkaka från min bok Mjuka kakor). Klicka den över en lyxig glassbägare. Eller äta den direkt ur bunken till valfri romantisk komedi.

Sirapsfluff
  • 1 3/4 dl ljus sirap
  • 1 äggvita

Värm sirapen i en kastrull till ungefär 110 grader. Vispa under tiden äggvitan i en stor bunke till ett hårt vitt skum. Häll långsamt ner sirapen i äggskummet under kraftig vispning (helst med elvisp). Smeten fluffar upp sig ordentligt under processen – därav tipset om stor bunke. Klart! Fluffen är redo att användas!

 

Smålands bästa

Igår var vi och hälsade på min morfar. Han bor i en by i Småland. Nästan så långt in i Småland man kan komma, känns det som. Han är min stora förebild i livet och han har lärt mig allt som egentligen är viktigt. Om människovärde och rättvisa. Om kärlek och lojalitet. Om att våga vara sårbar och oförvanskad och rakryggad. Och att spela piano och baka tårta och plantera.

Morfar är som både romantiker och realist på samma gång. Han tillhör också en väldigt liten skara människor som aldrig verkar reflektera över vad andra tycker och tänker. Är man sorgsen gråter man. Är man glad skrattar man. Ibland så mycket att man måste dra efter andan och ropa “jag klarar inte mer” och sedan börja gråta av allt skratt. Man hjälper till där det behövs. Hälsar på dem man möter. Håller till höger i skidspåret, bakar sitt eget fikabröd och snackar inte strunt om andra. Ja, man är en vanlig hedlig männscha, helt enkelt.

Igår bjöd han på hembakad jordgubbstårta i trädgården. Körde Ruben på promenad runt byn och spelade boll och piano med Otto. Precis som han gjorde med mig när jag var barn <3

Två favoritpersoner.

Jag bad honom inte ens se badass ut på den här bilden.

Frysa in kakdeg

Bästa lifehacket: Kakdeg i frysen.

Går det att frysa in kakdeg? Javisst! Många småkaksdegar fungerar fint att frysa in och att ha en rulle chocolate-chip-cookie-deg i frysen är ett av mina bästa livstips. Perfekt om man hamnar i ett läge där man förväntas bjuda på fika utan förvarning (morfar kommer förbi, grannen har låst sig ute, hissmontören har äntligen lagat hissen och du slipper bära barnvagnen i trappen – den typen av situationer).

Också väldigt bra när man redan hunnit byta om till yogabyxor och satt på ett avsnitt av Shtisel innan man inser att det saknas snacks. Då skär man bara upp önskat antal kakskivor, skickar in dem i ugnen och vips så är kvällen räddad!

Fryst kakdeg. En räddare i nöden!

Ett smart tips är att frysa in degen som en rulle. Då kan man nämligen skära upp den lite i taget (om man inte är jätterädd om sina knivar) och sedan stoppa tillbaks den i frysen. Här är några av mina favoritdegar att ha redo i frysen:

Klassiska chocolate-chip-cookies

Rocky road cookies

Pepparkakor

Pecannötkakor

Russinkakor

Peanut butter cookies

De finaste pojknamnen

Finaste pojkarna och finaste pojknamnen.

När Otto låg i min mage hade vi tänkt att han skulle heta Bertil, men när han väl kom ut var det ingen tvekan om att han var en Otto. Sådant ser man liksom på folk. I andranamn fick han heta Nils och Bertil, efter min morfar och Hugos farfar.

Pojknamn är så himla svårt, tycker jag. När vi fick veta att Otto skulle få en lillebror hade jag varit helt säker på en flicka sedan gravidstickan sa “raskaana” (för övrigt det enda finska ord jag kan) och stod nästan helt utan idéer på fler pojknamn.

I magen kallades han Frallan (jag hade sjuka cravings efter sådana där halva kondis-ostfrallor under hela graviditeten) och Otto tyckte att han skulle heta Kaka-Bulle (kul med dubbelnamn ändå!), men i slutändan visade han sig heta Ruben. Jag älskar det namnet och tycker att det passar honom så himla bra. Ibland kallar vi honom Ben eller Beni eller kort och gott Ru. Otto säger Luben och det funkar fint det med.

Frågan nu är bara vad som kommer hända med alla andra fina barnnamn som blev kvar på listan. Jag tänker att någon av er som läser detta behöver lite barnnamnsinspo så jag delar med mig av mina favoritförslag på pojknamn (och flicknamn) här:

Fina pojknamn

  • Nils
  • Otto
  • Bertil
  • Allan
  • Ben
  • Ruben
  • Abel
  • Harry
  • Natan
  • Emmett
  • Jonah
  • Gideon
  • Harald
  • Birger
  • Charles
  • Eugene
  • Albert
  • Valter
  • Aron
  • Bruno
  • Ivar
  • Olle
  • Isak
  • Eskil
  • Esra
  • Gilbert
  • Gillis
  • Oli
  • Astor

Fina flicknamn

  • Sigrid
  • Alba
  • Agata
  • Harriet
  • Hillevi
  • Ester
  • Estrid
  • Tua
  • Allie
  • Essie
  • Vera
  • Evy
  • Viola
  • Olga
  • Rut
  • Rakel
  • Ingrid

Nu är han här!

Det har varit ganska tyst på den här bloggen de senaste månaderna och jag har varken haft tid att skriva eller baka på fritiden den här våren. Massor av jobb, en tvååring som börjat förskolan och en ny liten bebis i magen har gjort att annat fått vänta. Ganska skönt på ett sätt, men också lite trist att bara skriva åt andra och inget åt mig själv.

I mitten av maj kom han så äntligen – världens finaste lilla lillebror. Nu väntar en sommar tillsammans med min familj och långledigt från jobb och uppdrag efter det. Äntligen finns det tid till sådant jag älskar och saknat! Bloggen är en av de sakerna och jag hoppas att ni vill följa med nu när den kanske blir lite mer av en blandning av både kakor, familj, vardag och allt annat som är fint med livet.

Pin It on Pinterest