I dag är det Smålands nationaldag. En högst inofficiell högtid som vunnit oväntad popularitet de senaste åren. Dagen infaller den första torsdagen i mars varje år – eftersom just det datumet är något av det roligaste man kan säga på småländska. “Fössta tossdan i mass” (dialekten är sparsam med r:en) firas givetvis med tåta (aldrig tårta). Helst ska det såklart vara “massipantåta”. Det här är min favorit.
Nu blir det massipaaan!
I dag har jag bakdag. Det har jag i och för sig ganska ofta, men vissa dagar känns det extra lyxigt att få tillbringa arbetstimmarna i köket och testa nya idéer. Just i dag har jag provat mig fram i frostingens förlovade djungel och bakat om en ganska speciell kaka som kommer att finnas med i den nya bokserien. Kan knappt bärga mig tills den kommer och jag får veta vad ni tycker om den!
Jag är egentligen ingen sommarmänniska. Hösten är min favoritårstid och oftast går jag omkring och längtar lite efter den. Men just nu kan jag nästan inte tänka på något annat än sommar. SOM jag längtar efter kaffe på trapp, kortärmad klänning, lugn och vila, träd som prasslar och kanske till och med en och annan svårflirtad gammal gårdskatt.
Idag ställer jag på ren trots tjockstövlarna längst in i storgarderoben och hoppas att Astrid Lindgrens Ida hade rätt i att den faktiskt kommer, den där sommaren, om man bara sätter lite fart.
Foto: Josefin Casteryd från boken Sött från förr
Nu tillhör jag tyvärr dem som somnade långt innan röda mattan rullades ut utanför Oscarsgalan i går kväll (förr i tiden gjorde jag en grej av att vaka tills sista priset var utdelat) men vaknade desto tidigare i morse till de glada nyheterna! Kan ni fatta att Alicia Vikander vann en jädrans Oscar?! Första svenska skådespelare att ta hem en sådan sedan Ingrid Bergman (som väl vann cirka 3 stycken under sin tid). Väldigt häftigt!
Jag har hunnit se några av de nominerade filmerna och konstaterar, förutom att Alicia är sjukt värd sin guldgubbe, att den fantastiska filmen Spotlight vann “Bästa film”. Se den om ni inte hunnit! Lågmäld, spännande, vansinnigt snyggt gjord och dessutom en sann historia.
Tyvärr innebär väl Leonardo di Caprios vinst att jag kommer måsta se The Revenant också. Män som slåss mot björnar och äter bisonlever är annars inte mitt förstahandsval, men det kan ju bli, eller hur?
Ikväll blir det repristittning på den flärdiga Oscarsgalan (på en lite mer anständig sändningstid) och massor av popcorn.
En av mina favoritgrejer att göra på helger är att äta frukost. Ofta gör vi en hel förmiddag av den sysslan och lagar något lite mer bruchigt som man kan sitta och äta länge, med påtår på kaffet, tidningsläsning och diskussioner om det amerikanska primärvalet. Jag är lite nördigt intresserad av det mesta som rör amerikansk samhällsstruktur och politik och just nu pågår så mycket spännande samtidigt att det känns som julafton varje dag (eller halloween om man tänker för länge på Donald Trump…).
Våfflor, som det här inlägget ju egentligen skulle handla om, är en fasansfullt bra frukost om ni frågar mig. Enkel, varierbar till tusen, men ändå sjukt lyxig på något vis. Jag använder min morfars klassiska recept (hemligheten är vichyvatten som gör dem otroligt krispiga och goda). Här hittar ni det: VÅFFLOR.
Ha en riktigt fin söndag, kära ni!
