Välj en sida

Igår var vi och hälsade på min morfar. Han bor i en by i Småland. Nästan så långt in i Småland man kan komma, känns det som. Han är min stora förebild i livet och han har lärt mig allt som egentligen är viktigt. Om människovärde och rättvisa. Om kärlek och lojalitet. Om att våga vara sårbar och oförvanskad och rakryggad. Och att spela piano och baka tårta och plantera.

Morfar är som både romantiker och realist på samma gång. Han tillhör också en väldigt liten skara människor som aldrig verkar reflektera över vad andra tycker och tänker. Är man sorgsen gråter man. Är man glad skrattar man. Ibland så mycket att man måste dra efter andan och ropa “jag klarar inte mer” och sedan börja gråta av allt skratt. Man hjälper till där det behövs. Hälsar på dem man möter. Håller till höger i skidspåret, bakar sitt eget fikabröd och snackar inte strunt om andra. Ja, man är en vanlig hedlig männscha, helt enkelt.

Igår bjöd han på hembakad jordgubbstårta i trädgården. Körde Ruben på promenad runt byn och spelade boll och piano med Otto. Precis som han gjorde med mig när jag var barn <3

Två favoritpersoner.

Jag bad honom inte ens se badass ut på den här bilden.

Kommentarer

Pin It on Pinterest