En sak som jag tror var rejält mycket bättre förr är att matklockan verkar ha ringt betydligt oftare än den gör för oss idag. Nu förtiden slänger man på sin höjd i sig en frukostsmoothie på väg ut genom dörren och äter lunchen ur en låda bredvid datorn, men på mormors och mormors mors tid var det annorlunda. Då gällde det att äta så ordentligt man kunde och fick om man skulle orka med de ofta ganska tuffa arbetsdagarna och tidiga morgnarna.
I min familj är två frukostar på raken fortfarande ingen ovanlighet. Företeelsen är förmodligen en kvarleva från bondesamhället när man åt dagens första mål i ottan, före komjölkningen, och sedan ytterligare ett när man kommit hem igen.
Hos mormor fick vi alltid mjölk och släta bullar när vi vaknade och sedan gröt med te och mackor någon timme senare. Första- och andrafrukost helt enkelt, litegrann som hos hoberna i Sagan om ringen.
Elvakaffet har också gamla anor och som namnet antyder intogs det före lunch. Ypperlig idé, faktiskt! Ytterligare ett fikapass avverkades på eftermiddagen innan det var dags för kvällsmat. På kalas och lediga dagar fikade man ännu längre – helst med sju sorters kakor och både påtår och tretår på kaffet.
Nu går jag ju inte alls upp i ottan för att mjölka kor och ganska ofta jobbar jag med en hand och äter lunch med den andra. Men vissa av de gamla mattraditionerna har jag kvar. Elvafikat skulle jag inte missa för allt i världen och kvällsmaten – med tända ljus och skymningsvaka – är mitt absoluta favoritmål. Att äta två frukostar är en annan tradition jag försöker hålla kvar vid, åtminstone på helgerna. Dubbelfrukost fasar liksom in dagen på ett så perfekt och lagom snabbt sätt. Och kaffe på sängen är det ju väldigt få saker som slår.