Den här dagen har varit fylld till brädden av åtaganden och projektförberedelser. Ibland är det som om allting liksom sker på en och samma gång och man hinner varken märka att man trampat mandelmassa djupt in i sockarna eller att man råkat lägga linsskyddet i te. Men så kommer kvällen – alldeles tung och mörk och utan krav – och det infinner sig ett lugn där vid arbetsbordet och plötsligt blir jag sjukt kreativ igen, fast jag nyss var alldeles slut.
