Ibland kan jag känna ett fasansfullt behov av att återse platser jag bott på. Att liksom få veta att de är som när jag lämnade dem. Eller att de förändrats totalt och behöver lära kännas på nytt igen. Det var hundra år sedan jag var i Lund, men hon är sig lik. Varm och intelligent och full av liv och tankar. Kyrkorna står där. Och biblioteken. Mitt gamla favoritcafé har inte flyttat en enda stol. Kaffet är omodernt starkt mot gommen. Och de serverar fortfarande världens godaste baguette – med brieost, bananskivor och kryddigt varm mangochutney.
