Jag växte upp som hästtjej i stallet – en värld nästan helt dominerad av tjejer. Lärarna var kvinnor, vi som red och hängde med hästarna, veterinären som kom förbi då och då, domarna på klubbmästerskapen. Alla var tjejer.
Men när man såg på stora hopptävlingar på tv var det tvärtom. De kända hoppstjärnorna, tränarna och ägarna var män. Någon kvinnlig skötare här och där var allt som verkade finnas kvar av alla de hårt tränande, engagerade tjejer som en gång fyllt stallen.
När jag pluggade konstvetenskap var historiens uppdelningen mellan män och kvinnor tydlig. Olika konstgenrer rangordnades i en viktighetsordning som bara råkade göra att det sätt kvinnor traditionellt arbetat på (t.ex. textilkonst) hamnat längst ner på listan, medan de former som dominerats av män (som oljemåleri) rankats högt upp.
Lite samma sak är det med bakning och matlagning. Konster som i århundraden varit förpassade till hemmet och köket, och därmed till kvinnorna, och som ofta nedvärderats och tagits för givna. Men när det äntligen blivit viktigt och uppskattat (och framför allt ekonomiskt lönsamt!) att vara bra på att baka och laga mat, då är det konstigt nog oftast herrar som driver de stora, kända krogarna, är tv-kockar och morgonsoffabagare och jurydomare i olika matlagningsprogram.
Kvinnor väver en bonad, män är konstnärer. Tjejer växer upp i stallet, killar blir hoppstjärnor. Kvinnor lagar mat. Män är stjärnkockar. Är det så?
Ganska stört i så fall, tycker jag. Vad tycker ni?
Bild av Josefin Casteryd från Sött från förr.