Nu har vi hållit på och renoverat den nya lägenheten i nästan en månad och om bara några veckor är det dags att flytta in. Det är tankar som gör en närmast gråtfärdig när man ser skicket som den stackars lyan just nu befinner sig i… Men trots att det ser fullkomligt fallfärdigt ut just nu har det faktiskt hänt en hel del. Det gäller att påminna sig själv om det.
Lägenheten har en ursprunglig stil som ligger någonstans mellan sekelskifte och 20-tal och det var också det vi föll för när vi först såg den. Tyvärr var den ganska illa åtgången och dessutom rejält 70-talsompimpad på sina ställen, men hiskeliga plastgolv och vågmönstrat terrakottakakel, men potentialen fanns där, helt klart (så här såg det ut före demoleringen).
Nu har vi rivit flera väggar och ändrat planlösningen, så att den fina gamla öppna spisen hamnat i vardagsrummet, istället för i hallen. Kökets matdel (med tillhörande sovalkov – förmodligen tänkt för kökspigan på den tid då sådana kändes som en normal grej) har stängts till och bildat ett litet arbetsrum och en gång mellan sovrummet och vardagsrummet har fått två rejäla klädkammare, där de gamla skafferidörrarna kommit till återanvändning. Dessutom har vi dragit om avloppet och bilat bort vansinniga mängder flytspackel. Till de nya dörröppningarna har vi letat upp gamla fina dörrar som vi byggt nya karmar till och satt in ett spröjsat litet fönster mellan köket och arbetsrummet.
Nu är det nytt golv och golvslipning av de gamla golven som är nästa punkt på listan – och så en himla massa kakel som ska läggas både här och där. I dag kommer också stommarna till det nya köket, som Hugo har ritat, upp. Det ska bli sjukt spännande att se dem in action!
Fortsättning följer, helt enkelt!